16 Maj
Adventdalen

Har verkligen sovit gott i natt, så nu kände jag verkligen för att ge mig ut på byn. Skulle träffa Harriette vid tio-tiden ner vid Radisson, så efter en snabb frukost gav jag mig ut.  Hon skulle åka med M/S Malmö, och de skulle åka ner till båten under eftermiddagen. Det fick med andra ord bli ett kort men intensivt möte.

Vi bestämde oss för en promenad runt byn, och nu upptäckte jag att jag faktiskt kan en hel del om den. Det kändes riktigt roligt att guida runt, och jag hoppas Harriette var nöjd. Med tanke på tiden så fick det bli en liten runda.  Vi hamnade i alla fall så småningom vid kyrkan, och eftersom hon inte var där inne senast så beslöt vi oss för att gå in.  Lika fint som vanligt, men den här gången fick vi underhållning av delar av kören som repeterade inför morgondagen (Suttende maj). Det var verkligen stämningsfullt, och jag hann med att tända varsitt ljus för mamma och pappa.

Man kanske skulle söka jobb som guide i Longyearbyen. Det här var roligt! Vi hann även med en tur bort till soluret och klockstapeln. Eftersom Harriette är god vän med Mart, som skall med på min tur, så beslöt vi oss för att gå upp till hotellet, Funken, där gruppen skulle bo. Perfekt, för då får jag även träffa resten av mitt gäng.

Jens, ägaren till Arctic Adventure, hade hämtat alla vid flyget, så det var ett samlat gäng som kom upp till Funken. Det var kul att träffa gruppen och alla var där förutom från de två som ansluter direkt vid båten i morgon. Efter en kort stund var Harriette tvungen att ge sig iväg, och erbjöds då skjuts ner till Radisson av Jens. Efter inkvartering träffades vi på andra våningen över en kopp kaffe. Minnena från när Magnus och jag satt här smått förtvivlade i somras forsade över mig, och det var svårt att tänka att det nästan var ett år sedan. Jens höll en liten genomgång och sen var det fria aktiviteter resten av dagen. Ja i kväll skulle vi träffas på KROA för en gemensam middag. Fram till dess ställde han sin minibuss till vårt förfogande, och vi beslöt oss för att ta en tur ut i Adventdalen. Men först ville några besöka muséet, men det tyckte jag att jag kunde hoppa över den här gången.  Gick istället ner till Radisson för att se om Harriette och hennes gäng kommit iväg. Det hade de inte, tydligen var det något som strulade med att de skulle få komma ombord. Då fick vi lite mer tid tillsammans, och den tillbringade vi i hotellets bar, Puben.

Harriette och bartendern Paal, som jag inte träffat sedan grillkvällen i somras.

Till slut var det dags för hennes grupp att åka ner till hamnen, och samtidigt ringde Mart och sa att de var klara på muséet och  nu kunde hämta upp mig. Vägen ut i Adventdalen var verkligen lerig och blöt, och vi såg inte mycket till djurliv i dalen. Där var i och för sig en och annan gås av olika arter, men dem beslöt vi oss för att fota på hemvägen.

Landskapet i dalen gick i huvudsak i svartvitt, och det kändes lite som om kameran var laddad med svartvit film.
Men att följa linjerna i fjällen är fascinerande, och möjligheterna till att fånga ”diagonalerna” på bilderna är många.

Målet var att ta oss upp till Gruve 7, och det blev en lika spännande uppfärd på den smala och slingrande vägen som i september. Hade onekligen känts säkrare med en fyrhjulsdriven jeep! Den här gången kom vi inte lika långt upp eftersom snön fortfarande låg kvar över vägen längst upp. En liten bit över norrskensstationen. Men sen var det stopp.

EISCAT- Svalbard radar Radarn mäter ”nästan allt”.

Trots att vi inte kom ända upp är utsikten över Adventdalen och fjorden härifrån magnifik. Förstår att det här var ett liten andningshål för Fredrik under hans första säsong här. Lugnt o skönt och långt borta från alla turister.

Härifrån är det även en fin vy över Nordensköldsfjället, och toppen skymtade i de låga molnen. Fler flashbacks for genom mitt huvud, och det kändes faktiskt bra att ha varit högt där uppe. Och toppen finns ju kvar, även om det kanske blir till fots…

På vägen nerför backen började det pratas fåglar i bilen. Förstod då att många var väldigt fågelintresserade, så chansen att jag skulle lära mig någon pippi var stor. Överst på dagens önskelista stod tydligen fjällripan, så när vi fick syn på ripspår steg förväntan ytterligare. Och så plötsligt stod den uppe på en kam, och bara väntade på att bli fotograferad. Häftigt o fint!

Nere i dalen blev det snart stopp för fotografering av gås. Lärde mig redan i höstas att det finns något som heter Vitkindad gås, och den var lätt att känna igen.  Snart stötte vi på ytterligare en gåsart, Svalbardsgåsen eller rättare sagt Spetsbergsgås. Här hade vi turen att samtidigt stöta på några renar, och snart var det en salig röra av renar och gäss.

Spetsbergsgås.

Vitkindad gås. Gör klart skäl för sitt namn…

Svalbardsrenar och Vitkindad gås.

Jag fick spola av kängorna när jag kom hem, så smutsiga hade de blivit av den lilla stunden nere i Adventdalen.  Nja, visst är här fint även den här årstiden, men föredrar nog vårvintern. Inte så grått, blött och smutsigt.

Dagen avslutades med en god middag på KROA. De flesta i gruppen var med, och snart var stämningen hög. Valde dagens långkok, som dock blev en besvikelse. Tyvärr var köttet jättesegt trots långkoket. Men efterrätten, KROAs specialitet chokeladfondanten smakade superbt.

Välkomstmiddag på KROA.

När vi lämnade KROA vid 2230 hade himlen spruckit upp och det var ett helt annat landskap ute. Solen lyste nu upp fjällväggarna och allt var så ljust. Över Nybyen syntes månen och över Platån lyste solen. En underbar kväll, där det verkligen tog emot att gå hem. När jag skiljdes från de andra bestämde vi att vi skulle åka ut vid sextiden för att se på ”soluppgången”.

Månen syntes fint över sluttningen med Nissegruva.

Breen, i solljus en sen majkväll. Fortfarande syns här spår efter skid-och skoteråkare.

Mitt värdpar var borta och ägnade sig åt förberedelser inför syttende maj, så jag var ensam hemma.  Tyckte det var alldeles för fint för att lägga mig, så jag stod länge på balkongen och njöt. En kort stund utspelade det sig en kamp mellan solen och molnen, och under den tiden färgades himlen magiskt orange.

Så småningom blev det dock dags att gå in och ägna sig lite åt dagens bilder och Lightroom. Det borde väl gå fort……… NEEEEEJ!!!!! Plötsligt försvann alla bilder och jag kunde inte öppna rätt katalog. Nu var goda råd dyra. Det här bara måste fungera, men jag är urdålig på allt tekniskt. Mitt datamantra är att en knapptryckning och sen skall allt funka. Tom jag insåg att det nu var alldeles för sent att ringa svärsonen som är familjens dataexpert.  Men jag skrev ett långt och desperat sms, som jag tänkte skicka direkt nästa morgon, med rop om hjälp. Jag kan ju inte ge mig ut på en sådan här resa utan att kunna tanka ur kamerakorten på rätt sätt……..Kunde dock inte somna, så jag gick upp och fortsatte slå på tangenterna. Plötsligt gjorde jag något där jag kunde välja tillbaka den borttappade katalogen. Tack gode gud, nu verkade det funka!  Den här lilla malören hade tagit några timmar, så nu var klockan lite över tre på natten. Och jag som snart ska upp……